Förklaring till "carpe diem"

Det här är ett relativt bra exempel på min mer flummiga ådra inom min poesi.
Dock har jag slipat bort det mesta, mina äldsta dikter är mycket mer virriga
och extravaganta (vad det nu betyder)

I varje fall, den här dikten är lite av mitt credo vad gäller min syn på vardagar.
Ett budskap som min gode far hamrat i mig genom åren
(med något annorlunda ordval förvisso men likväl) och jag tycker att det har fastnat någorlunda.

Det handlar faktiskt om att se varje dag som en möjlighet
att glädjas åt det som går att glädjas åt.
Stödja dem som går att stödja och
älska så mycket som ens kärlek mäktar med.

Vi är trots allt människor och vi klarar inte att vara positiva hela tiden
men vårat fokus ska hela tiden vara hos Gud och där finns bara ljus.
Det är en utmaning, men jag tänker inte fortsätta vara en oboyflaska hela mitt liv

(För er som undrar vad oboyflaska egentligen är, tänk Pucko le chokladdryck.
Lite snällare, lite mer subtilt ^_^)

carpe diem lilla oboyflaska, carpe diem

var dag är jag uppstigen
inte nödvändigtvis
upplivad men
på plats

beredd att slåss
redo att ge min själ
till den som behöver
den eller så är jag bara
redo för att le

en vardagsmorgon i oktober månad
är dock leenden en smula sällsynta det som
dominerar är ekorrhjul och
måndagsmorgondåligtkaffe och det
ena med det tredje

det är inte roligt!

regn på menyn och gröt överallt

(var är hjortsadeln var i
Hälsingland är min hjortsadel
med lingonsylt?)

vännen
det gäller att hitta
guldkornen det gäller att hitta
det du inte letar efter jo
det är dagarna som
går som är livet

sparkar man iväg en torsdag
för att den inte syntes tror
jag att man dör lite grann

MAN KLIPPER SIG SJÄLV I LILLTÅN

och det vill man inte

DET GÖR ONT ju
se till att älska det du är
satt att älska kanske inte så
roligt att älska alla onsdagsluncher
men i längden blir det faktiskt värt det
solen skiner även på antistudsuppsdagar
över dom som älskar livet och
var dag är ett ypperligt läroexempel

kanske är livet bara
den skola där du
även i praktiken får bestämma
vad du vill ha i läroboken

carpe diem liksom

ja din lilla oboyflaska
carpe diem

Förklaring kring "Det handlar om krig"

Det är svårt ibland att veta var man hör hemma här i livet
eller snarare, det är svårt att veta var man vill höra hemma.
Inte minst när man är en ung kanalje comme moi.

Dikten är från 2005, vid den tiden skrev jag väldigt mycket om min kristna identitet
och vad det egentligen var som jag ville med min tro.
Speciellt slogs jag väldigt mycket med mina tankar om kyrkan och församlingen.
Jag ville i perioder inte ens vara kristen,
men en fråga kom tillbaka hela tiden;

"Vad skulle jag vara istället?"

Det är svårt att vara kristen
kristna är inte världens bästa människor
långt därifrån och det är inte alltid lätt
att behöva dela sin tro med människor man inte alls trivs med
som är ljusår ifrån det som man själv är.

Men vad är alternativen? Världen i sig själv är ingenting.
Det som är gott kommer från Gud, det som är ont är så
mycket mer förfärligt än de problem man får konfrontera
i den kristna gemenskapen.

Den här dikten blev lite av en slutgiltlig replik för mig själv.
Det kan vara ohyggligt svårt att passa in, och känna sig
som en av de "heliga" men å andra sidan. Det andra livet
det utan Gud kommer aldrig bli något annat än
"en syrerik död"

Det handlar om krig förstår du

de pratar om min evighet
men jag står likväl kvar

här

förlåt mig
jag blir aldrig
som dem
jag blir aldrig
som jag själv vill vara
eller som de vill ha mig

jag är dömd
till mellangång
balansgång mellan
himmel och
undergång

och det sjungs sjungs i nätterna
men jag sitter tyst
det sjungs ja det sjungs på dagarna
men jag sitter tyst

jag ägde morgonen
men fick
natten och nu mister
jag snart hela stycket

förlåt mig jag blir
aldrig en del av himlen
och jag skär mig mot
allt världsligt jag
hittar det kliar under
min hud och jag river
sönder mina blodådror
ut sipprar ord som
vänder sig
mot mig

jag äger ett slagfält
i min själ svart mot
vitt fullt mot tomt
liv mot förbannad
död kanske

det är så för alla men när de heliga
talar så ryser jag av rädsla och
vill gömma mig i kappor vävda
av mörker och när de
värdsliga skrattar föraktar jag
månen för att den bara är
en kopia av solen

en kopia av solen
en kopia av solen en
kopia av solen

och det ni kallar liv är
inget annat än en
syrerik död

Varför finns den här "bloggen"?

Det här är ett väldigt darrigt projekt. Mitt mål med det är att ge min poesi ett mer självständigt forum än det som finns på sockerdricka.nu... Dels för att jag tycker att sidan försämrats ganska avsevärt genom åren, dels för att jag vill att "icke-sockerdrickare" ska kunna hitta min poesi på ett enkelt sätt. Vi får se hur det blir. Jag tycker av princip inte om att skriva i bloggform. Det är inte min grej riktigt. Men äh, principer är till för att brytas.